Web-in-Box

Den här webbplatsen anpassar sig efter alla skärmstorlekar, så oavsett om du besöker den från din dator, surfplatta eller smartphone så visas innehållet på ett tillgängligt sätt.

Vill du också ha en snygg och smart hemsida? → webinbox.se

Historik

Sommaren 1904 kunde man i Arvikas lokaltidningar läsa ett upprop om bildandet av Västra Värmlands Fornminnesförening. Det ledde till att en grupp välkända och betydande män i trakten kallade till det första mötet. Majoren och riddaren N.J. Nordenfeldt kom att spela stor roll för föreningen både som ordförande i åtta år och som donator, speciellt av stenåldersföremål. Tre riksdagsmän hörde till de nio undertecknarna av kallelsen. Även traktens konstnärer var intresserade. Både Christian Eriksson och Gustaf Fjaestad hörde till undertecknarna. A.G. Hedenskog som var initiativtagaren och den ivrigaste tillskyndaren fanns naturligtvis med från början. I de första stadgarna stod att föreningen hade till uppgift att insamla föremål från det gamla bondesamhället och att verka för kännedom om västra Värmlands kultur i gångna tider, fornminnen och historia.

Detta var en tid med stort intresse för den gamla bondekulturen. Artur Hazelius hade på 1870-talet insett att det gamla bondesamhället var på väg att försvinna i och med industrialismens genombrott. Han samlade in mängder av allmogeföremål och startade både Nordiska museet och Skansen i Stockholm. Denna rörelse spred sig snabbt ut över landet och i Arvika fanns A.G. Hedenskog som inspirerades av den och ville arbeta i samma anda. Även inom konsten fanns en längtan till landet och naturen. Rackstadkolonin är ett utryck för detta och som framgår ovan var konstnärer redan från början aktiva i fornminnesföreningen. Elis, i Tasere, Eriksson var vice intendent i föreningen under 20 år och spelade stor roll i verksamheten. Intendenten A.G. Hedenskog var tillsammans med Elis Eriksson ivrigt sysselsatt med att samla intressanta, gamla föremål som inte längre var i bruk.

Det var ett stort problem för föreningen att skaffa lokaler som kunde hysa den växande föremålssamlingen. Till en början hyrde man en lägenhet i centrala Arvika men den räckte inte långt.
1913 upplät Arvika stad mark på Sågudden men det tog två år innan Rökstugan från Lekvattnet kunde invigas på området. Nu vidtog en tid fylld av arbete med att få tillgång till andra byggnader som passade in i miljön och kunde flyttas hit. Arkitekten Ludvig Mattsson kom att spela stor roll vid anskaffande och placering av dem på området.
1922 invigdes Storbondegården som flyttats från Berg i Ny socken och återuppbyggts på Sågudden. Den förnämliga samlingen av allmogeföremål kunde nu exponeras i en lämplig miljö. Dessutom gjordes en hel källare under huset där de medeltida, kyrkliga skulpturerna fick sin plats under valven i kyrksalen. I fornsalen har vi senare byggt en pedagogisk utställning som lämpar sig väl för skolklasser som studerar forntiden. Drygt 20 äldre byggnader har genom åren flyttats till området och de beskrivs närmare under annan rubrik.

Numera ligger inte tyngdpunkten i föreningens verksamhet på insamling av föremål eller att få fler byggnader till området utan inriktningen är att vårda och bevara det som insamlats samt att levandegöra västra Värmlands historia och kulturarv.
Nystuga stod färdig att invigas i maj 2009 och ersatte Högloftet som brann ner påsken 2004. Efter många överväganden och funderingar om placering, innehåll och storlek på den nya byggnaden fastnade föreningen för ett förslag som innehöll kafé, utställningslokal och administration. Enlig lokalt språkbruk fick den namnet Nystuga och kaféet blev naturligtvis Kafé Nystuga. Föreningen har hittills drivit kaféet i egen regi. Västra Värmlands Fornminnesförening har nu fått ett kontor och lokaler för sammanträden, mindre arrangemang och möten. Styrelsen och de olika arbetsgrupperna har en självklar mötesplats för sina olika verksamheter som pågår året runt.